Förra fredagen låg en ny bok och väntade i brevlådan när jag kom hem från jobbet. Frank Sawyers nymfteknik. Nu har jag läst boken och kan defenitivt rekommendera den. Av flera skäl faktiskt. Frank var en flugfiskare som hade väldigt bra koll på entomologin och fiskade därför utifrån insekternas kläckningar och deras sätt att röra sig i vattnet. Detta försöker jag också med, men då handlar det oftast om torrflugefiske medan Frank tillämpade detta fiske för nymfer och puppor genom s.k. sight fishing. Jag ska villigt erskänna att jag inte behärskar nymfiskets svåra teknik. Mitt sätt att fiska nymf handlar mer om att kasta snett nedströms och därefter invänta hugget just när linan rätar ut sig -ala lax- och havsöringsfiske. Detta är iof många gånger en rätt effektiv metod men man ser ju inte riktigt vad som händer. Därför har jag under många år sagt att jag borde satsa mer på nymffisket då detta kanske är den absolut största utmaningen när det gäller att fiska "entomologiskt riktigt". När jag fiskade röding i Ransarån 2002 fick jag uppleva ett spännade nymffiske på röding. Man såg fiskarna och presenterade nymferna framför munnen på dom. Trots att detta gav blodad tand har jag inte satsat mer på den typen av nymffiske! Att Frank klarade sig med ett väldigt begränsat antal olika nymfimitationer i sitt fiske tror jag säger mer om hans teknik att presentera flugorna än att just den klassiska pheasant Tail-nymfen skulle vara någon slags "supernymf".
Vidare så beskriver boken fisket med s.k. buzzers - fjädermyggor eller chronomidae som denna insektsfamilj heter. I dagens flugfiske sorterar dessa flugor in under de s.k. midge-flugorna.
Killer Bug är ju en annan av Saywers klassiker och den beskrivs också i boken. En otroligt enkel fluga som med rätt man bakom spöt verkar vara en väl så effektiv fluga för både harr och öring.
Så alla ni som deltar i Setterns Saywertävling kan verkligen fortsätta hoppas på vinst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar