Har just läst boken Profiler i Väst av Fritjof Fredriksson där han beskriver några profiler i Västjämtland under 1800-talet. Han skildrar mångas slit och leverne på att bra och fängslande sätt. Jag fastnade särskilt för berättelsen om kraftkarlen Erik Jakobsson från Ottsjö, samma Ottsö som jag försöker tillbringa så mycket tid jag bara kan i. jag har plockat ut följande citat ur boken:
"Även under normala år fick bönderna hämta sitt fyllnadsfoder uppe vid Lunndörrspasset" Idag går man till Lunndörsspasset från vålådalen eller Valbo som ligger en bra bit från Ottsjö för att fjällvandra några dygn, ca 2 mil från Ottsjö i fjällterräng.
"Vid fyllda 90 år sade sig Erik Jakobsson ännu ha den beska smaken av barkbröd i munnen, så starkt hade nödåren på 1860-talet etsats in i hans medvetande. Han mindes hur han fick följa sin far öst om Ottsjön där de sysslade med att skala furubark som efter torkning skulle användas som bröd- och grötmjöl. Det var fisket och i någon mån ripfågsten som under den svåra tiden räddade livet hos fjällbefolkning, menade Erik"
Vad säger man? Idag känns det tungt när man får käka rester två dagar i rad!
Nu ska jag deppa vidare över Sveriges förlust i VM-kvalet mot Danmark. Kände bara att jag måsta dela med mig av några citat från den fängslande boken.
Jensa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar